Sabina ♥

ja, jag har bara varit lat.... internet kom igång igen för kanske en månad sedan? 
så nu efter att skitungarna varje dag gått in på min blogg och kommenterat varje gång att vi visst har internet o blablabla. så ja, now im back!

Har hunnit hända en hel del grejer som haft ganska stor del i att jag inte orkat skriva, bland annat att min bästa barndomsvän tagit självmord..
Har slagit jävligt hårt och nu har jag fått reda på vilka som faktiskt finns där för mig och ställer upp no matter what. är tyvärr inte någon av de jag trodde det skulle vara. and that sucks b*tches..

Hur som helst så blir det här inlägget helt och hållet tillägnat Elin Örntorp, rest in peace my sweet angel ♥

Jag vet att du på något sätt ser det jag skriver nu, när jag pratar hör du inte vad jag säger för jag får sådan klump i halsen att varenda ord jag säger blir helt oförståeliga..
so let's try it again..

Redan som nyfödda hade vi varandra i och med att vi bodde grannar på landet. varje morgon såg jag dig och Ida komma uppspringandes längst stentrappan på landet. först du, sen några meter efter ida som försökte hinna ikapp dig.. den bilden sitter sitter kvar som fan..
på den tiden umgicks vi bara på landet, men det var ju hela tiden.. vi var som systrar, kunde bråka men blev alltid sams igen och hade så sjukt kul tillsammans..
När jag skulle börja trean så flyttade jág till kungsängen. och vad berättar farmor då som gjorde mig huuur lycklig!? joo, du bodde i kungsängen, haha vi var släkt men jag visste inte vart du egentligen bodde utanför landet liksom.. jag kommer till kungsängen och från och med det så kunde ingen skilja oss ifrån varandra..
åren gick och en vecka så var du borta, vart är elin? frågade jag överallt, men ingen visste..
en vecka senare ringer du hem till mig, då har du helt plötsligt flyttat ned till Linköping. hallå LINKÖPING!? det ligger ju jättelångt härifrån, hur fan skulle jag klara mig?
tiden gick och vi kunde inte mer än prata i telefon hela tiden och hälsa på varandra.
Farmor dog och vi blev tvungna att sälja landet.. Där försvann våra somrar också..

efter det gick allting bara nedåt..

En kväll ringer du mig och bara gråter och gråter. du hade då bestämt dig för att du inte ville leva mer, du hade skurit upp hela dina armar med en sax (du var bara 14 år hjärtat, why!?).. jag fick panik som fan, grät och grät och jag visste inte vad jag skulle göra. vi bara grät tillsammans och jag sprang ned till mamma som ringde din mamma som tog dig till sjukhuset fort som fan..
Det var sex år sedan nu, du har efter det försökt gång på gång på gång.
Men jag trodde ju aldrig du verkligen skulle försvinna?
att försöken till självmord verkligen inte skulle leda till, aa, självmord..

Den här gången körde du det säkra kortet..
låste in dig i lägenheten söp dig full och hällde sen i dig massa tabletter, la dig i sängen och somnade in..
mitt älskade hjärta.. varje dag väntar jag på att telefonen ska ringa, att mamma ropar "sabiiina, telefoooon"
att jag tar telefonen och hör med din nya dialekt "hej de elin :D"
men nej, det kommer aldrig.

Jag försöker istället att jobba så mycket som möjligt för att tänka på annat, vara med vänner, supa, ALLT!

Hela min uppväxt handlar om dig, du har funnits med hela vägen i 20 år.
jag kan inte tänka tillbaka på någonting från min barndom utan att bli ledsen, för du var ju med?
jag borde bli glad när jag tänker på vår uppväxt, men just nu krossar det mig att bara höra ditt namn.
Tiden ska tydligen läka alla sår, men nej.. såren läks aldrig. De sitter kvar så fint med ett ärr som aldrig suddas ut.
allt vi bestämt att vi skulle göra, det kommer ju aldrig bli av nu?
Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga eller vad jag ska göra..
Önskar bara att dom kunde ha haft din grav här, egoistiskt tänkande jag vet, men vart ska jag vända mig? det finns ingenstans. att bara gå till coop gör ont i mig elin, jag går ju förbi ditt gamla hus... fan.. vet inte vad jag ska säga.
Bara förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt förlåt för att jag inte fanns där för dig senaste tiden.
att jag hade fullt upp med jobbet så att jag bara levde för mig själv.
För att ta upp telefonen och ringa är faktiskt inte speciellt krävande.
Jag lärde mig en läxa nu, men tyvärr på värsta möjliga sätt!
Jag saknar dig så jävla mycket och jag hoppas du vet hur mycket jag älskar dig..
Förlåt för att jag var en idiot..

Jag hoppas bara att du har det bra där du är nu.
Even though you're gone we're still a team, i love you precious
always and forever ♥

Till alla andra, ta hand om era vänner och lev varje dag med dom som om det vore er sista,
för så kan faktiskt fallet vara.
Man vet aldrig vad som kan hända.
Gör aldrig någonting ni vet att ni skulle ångra om det blev försent.
Lämna stoltheten bakom och be om ursäkt istället för att dra ut på det.
Allt dumt ni gör kommer ni någon dag att ångra, det gör jag...

- Johanna & Amanda, jag älskar er, det ska ni veta.
Även fast jag är sämst på att höra av mig.

- Du var och är världens finaste elin,
och alla kommer att minnas dig med ett stort smile på läpparna,
för det är så man alltid såg dig.
- i miss you ♥

idag fick jag ett litet wakeup call angående vad det är jag egentligen håller på med..
jag envisas ju med min dumma bantning, när jag egentligen inte ens är tjock?
ändå så blir jag aldrig nöjd! dum dum dum, jag vet..
men iaf! idag på jobbet så var gina på bageriavdelningen och då kilade jag över till henne en snabbis för att kolla vad hon höll på med.
då fick jag en tårtbit som jag tog kanske två tuggor utav. när jag hade tagit de tuggorna så fick jag någon slags panik och slängde resten i soporna och gick tillbaka till min avdelning. och sedan i flera timmar hade jag någon slags tvångstanke i huvudet som sa att jag måste gå och göra så att jag spyr. jag hade ungefär som en panik känsla. och då blev jag faktiskt rädd för mig själv. hur kan man få sådan ångest att man får riktiga panik känslor över två tuggor tårta? okej om jag var TJOCK, men det är jag ju inte.. så vad är det egentligen jag håller på med. och vad är det jag gör med min kropp och med min hjärna, för det som hände är ju faktiskt någonting psykiskt..
fick iaf ett rejält wakeup call där, när jag själv insåg vad det är jag håller på med.
och jag måste verkligen ta tag i mig själv nu..

man ska inte ta sig an saker som man inte är tillräckligt stabil för att kunna klara av.


nu ska jag iaf ned och prata lite med min lillesyster, sen ska jag sova.
vi hörs imorgon, godnatt ♥

nu ska jag ut med marilyn fort & sedan ska jag sova, jobb imorgon.
godnatt gott folk ♥ 

försöker ju att alltid äta en ordentlig frukost för att ladda upp inför dagen.
(eftersom jag just nu inte äter så himla mycket annat sedan)
blir riktigt stolt över mig själv, från att inte äta frukost alls
till att ladda upp rejält!
vilket lyft..

och såhär ser det oftast ut!


lättfil m. ingefära, mörkt bröd, the, lingonjuice, grönsaker, ägg & frukt!
duktig tjej!

haha dom skriver ju alltid i alla tidningar att man ska berömma sig själv varje dag för saker man gör, bra skrivet tycker jag för just det är jag j*vligt bra på!

varit en lång dag idag, har suttit på sjukhuset i evigheter för karutten skulle göra magnetröntken. så vad roade jag mig med i väntrummet sålänge. jo, jag satt, satt och satt lite till. gick ned och köpte mig en melon fruktsallad och sen upp och satt lite till..
de var klara efter mer än en timme och då hade jag hunnit slå rot där i väntrummet..
Efter att vi varit där så åkte vi vidare till solna för jag ville kolla på väska. hittade icke någon där så då begav vi oss vidare till kista och åt mat inne på Leinsky's, sallad blev det där, ville inte ha pastasallad utan en vanlig hederlig kycklingsallad. men icke... det fanns då inte. jag skulle ha fått betala lika mycket ifall de bara hade tagit bort salladen och det störde mig. så jag köpte hela salladen och sket bara i pastan. höhö där slösade jag allt på eran pasta!

Mötte Natalia där inne också, möter henne precis överallt, varje gång jag sätter mig och äter någonstans så är hon på samma ställe och också äter. Börjar nästan bli lite stalker varning här asså!

efter kista åkte jag till jakan, köpte mig en ny väska. sedan hemåt och mötte malin och marilyn. hem lite fort och lämna hunden och åkte direkt upp till centrum och hyrde en film med malin.
Bröllopsduellen heter den. någon som sett den och kan säga om den är bra eller icke?
 
men sedan efter låååång dag så är jag nu äntligen hemma.. skönt!
men ska ut snart igen, gå till coop och köpa mig nåt gott till filmen, ska ringa govan också och fråga om han vill komma och kolla på filmen med oss.

Nu har småbarnen ätit klart så nu beger jag mig mot coop.
see you later!

så bitter så bitter så bitter..
i och med att jag går och lägger mig tidigare så innebär det att även marilyn gör det. och vad händer då? joooo, hon vaknar klockan 7-8 på morgonen och vägrar sova, såringer istället runt i min säng och leker med hennes nya hemska pipleksak, ger mig huvudvärk och startar min dag på sämsta möjliga sätt.
går upp, tar på mig första bästa klädesplagg, går ut med marilyn fort, in igen.
gör omelett och the. och sen så sätter jag mig ned. är allmänt bitter och tycker synd om mig själv för jag inte fått sova länge...
- så är det att ha hund! Säger mamma.
Jotack jag vet, hatar det bara den första timmen på morgonen...

meeeeeeeen, nu är jag glad igen, lite smått uttråkad bara. och väldigt trött! 
marilyn sover medans jag inte kan sova längre pga ljuset..
funderar på att sätta på en film, har lockdown nedladdad så jag tror jag ska kolla på den.
undra om den är bra?


hittade den här bilden i datan precis btw.
vem kommer på tanken att rita någonting sådant?

- höhö jag har en dålig dag så nu ska jag rita en bild på en hund som har en ännu sämre dag
för han bli påjökad av en räv, höhö..

stupid f*ck..